Matsvinn

Går det att stoppa matsvinnet – jo i slaskhinken!

När jag var liten så var det en självklarhet att man skulle äta upp det

man hade lagt upp på sin tallrik.

Om inte så hade föräldrar och annan släkt, kloka ord att ta till som argument.

I skolan stod det arga mattanter vid slaskhinken och det krävdes bra skäl

till att få lov att kasta och jag vet inte hur många gånger som jag fick gå

tillbaka med min tallrik till bordet, för att äta upp maten.

Nu femtio år efter, så är det åter dags att plocka fram argumenten för att

inte kasta mat och de arga mattanterna har förvisso försvunnit, men nu ska

svinnet istället vägas, mätas och synliggöras.

Det finns t o m tävlingar i skolorna i konsten att minska på svinnet, men

varför, när det ändå inte spelar någon roll, om eleven äter upp sin mat eller

kasta den i slasken

För att ni ska förstå så tar vi ett exempel.

En skola som har exempelvis 300 elever, måste tillaga 300 portioner mat

per dag. Om 50 portioner kastas, så betyder inte detta att skolan ska tillaga

250 portioner nästa dag.

Det kan däremot betyda att skolan kanske ska tillaga godare mat, så att

eleverna äter upp och detta är en aspekt som sällan nämns i sammanhanget.

Skolköket måste tillaga de antal portioner som det går elever på en skola.

Så om eleven kastar maten, så måste skolan ändå tillaga samma mängd mat

nästa dag.

Det är ändå samma mängd mat som ska tillagas, samma mängd råvaror

som ska köpas in osv.

Det kan alltså inte spela någon roll för kökets ekonomi om eleven äter upp

eller inte.

Odling stadiet

Här kanske man kan minska på svinnet

Titta vi på landet där borta någonstans där alla dessa råvaror odlas, där är

svinnet stort.

Missväxt en faktor som dra upp odlingsnivåerna, för man måste ju trots allt

överleva på en marknad som blir alltmer omöjlig.

Andra problem som man brottas med är brister i infrastruktur, lastbilar

som inte kommer fram, brist på fruktlådor, grönsakslådor och uppköpare

som lovar att komma, men som uteblir. EU som sätter upp normer för hur

krokig en gurka kan vara, för att få säljas, är också sådant som driver upp

odlingsnivåerna.

Men trots all denna enorma mängd livsmedel som odlas i världen där borta

någonstans, så är det bara en liten del som kommer fram till oss

konsumenter. Och då kan man undra, var tar alla livsmedel vägen?

Djurhållningen

Här har vi ett enormt slöseri med våra livsmedel.

Den mat som djuren äter skulle vi själva kunna äta. Egentligen så är det en

ren förlustaffär med djurhållning, då djuren äter mer viktmässigt än vad

djuret ger tillbaka i form av kött.

Där försvinner säkert 1/3 av våra livsmedel som odlas, bara som djurfoder.

När vi skriver våra menyer så står det sällan – Stekt potatis med rostade

rotfrukter, grillad tomat, mangosås och fläskfilé.

Köttet ska alltid stå först, så det blir fläskfilé med stekt potatis istället.

Köttnormen styr och vi tänker därefter.

Vill vi minska svinnet så handlar det om att äta mindre kött och inte om att

rota i skolmatsalens slaskhink.

Grossisten

Här har vi också ett bekymmer, där enorma mängder livsmedel slängs.

Främst på grund av att ”Bäst före datumet” har passerat och jag vet inte

någon som vill köpa utgångna varor till ordinarie priser.

Och jag är också övertygad om att grossisterna redan har gjort allt, för att

förebygga ett värdelöst lager med gamla varor, så det går säkert inte att

göras det så mycket bättre.

Butiker

Är ett ännu större bekymmer och här skulle vi konsumenter kunna göra en

stor insats. Bara genom att göra som vi gör hemma, när vi öppna kylskåpet

– Ta det äldsta först.

Men så fort som vi kommer in i en livsmedelsbutik så kopplas hjärna ur.

Då vill vi inte ta de mjuka tomater, vitkål som håller på att mörkna, paprika

som är lite skrynklig, eller bröd som bakade för några dagar sedan.

Men om inte vi konsumenter ändrar vårt beteende när vi handlar i butiken,

så kommer butikerna att ha svårt för att minska på sitt svinn.

Det har på sina håll även blivit ett folknöje med Containerdykning eller

som det också kallas dumpstring.

Man plocka upp och äter det som butikerna redan har kastat, vilket är ett

märkligt beteende ur miljösynpunkt, då man borde agerat innan det

kommer dit och istället handlat varorna när de stod på hyllan och höll på

att bli dåligt.

Hemmet

Det är allmänt känt att vi kasta en stor del av alla dessa varor som vi kånkar hem

Vi har glömt bort det här med att köpa basvaror och tillaga mat från

grunden. Och det mesta som finns på hyllorna hemma, har ett magiskt

datum, då det ska kastas. Det finna massor att skriva om det här men låt oss

sammanfatta det hela.

Sammanfattning

Det finns som jag ser det två scenarier.

1. Vi lyckas minska svinnet, utan att äta mindre kött.

Resultatet blir då att bonden i landet där borta någonstans inte längre kan

sälja samma mängd varor som tidigare.

Han får ett sämre liv och det ekologiska fotavtrycket är stort.

2. Vi lyckas minska svinnet genom att äta mindre kött.

Resultatet för bonden är att han nu kan sälja sina varor direkt till oss

konsumenter, till ett högre pris än om det hade handlar om mat till djuren.

Det ekologiska fotavtrycket hade vi knappt kunnat se.

Det bästa av allt är att bönor och linser har jättelång hållbarhet i jämförelse

med kött.

Har du själv något du vill skriva om, som du tror skulle passa in här, så är du

välkommen att skicka in ditt material.

Det enda krav som vi har är att det inte är publicerat på andra sidor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *